En liten ”skavank”
Ja, jag kallar ibland skador för ”skavank” sådana där extremt tråkiga saker man kan drabbas av ibland. Som man är sååå rädd för att drabbas av. När allt man vill är att springa, springa och springa.
Att få känna flytet på löprundan men även jobba med tankarna som kan komma under främst långpassen. Det rör sig så mycket tankar under ett långpass, typ, yes vad det flyter på bra nu, jösses varför gör jag det här, nej, nu kommer backen/trappan, yes I Did It, wow vilket flyt så underbar löpningen är ändå….. Ja så mycket som fladdrar runt i huvudet på en ?
Det som alltid, alltid är samma, är känslan, den där otroliga känslan av lycka när man kommer hem, den är nästan obeskrivlig ?
För 42 dagar sedan gjorde jag ett riktigt underbart löppass, ett sådant där som bara känns toppen hela vägen.
Känslan av lätthet och styrka och ren löparglädje hela passet.
Skillnaden mot mina ”vanliga pass” var att det här passet blev mest asfalt. Jag springer mycket i skog och på grusvägar annars, tycker det är så underbart.
Sista 500 m kände jag en stumhet i hamstring (baksida lår), ingen smärta utan mer stumt eller en ”felkänsla”.
Väl hemma fortsatte stumhet att hålla i sig men avtog under kvällen. Dagen efter körde jag 5 goa härliga km och efter passet kom stumheten tillbaka och har sedan dess gjort sig påmind….. För några år sedan hade jag en trist hamstringskada som bråkade en hel sommar och det passade liksom inte in i mitt upplägg nu ?

Tålighet/uthållighet/långsiktighet/säkerhet och fokus på uppgiften påtalar jag ofta när jag coachar…….Men nu då,när Jag helst av allt vill springa, bocka av mina pass och jämföra tider/puls och njuta av löparglädje…… hmmm då passar ju inte en skada in….
Jag provade att springa men nej, det kändes inte bra. Inte med tanke på mina mål framöver.
Vad göra? Hmmm, jo, ja, jag bokade in ett möte med mig själv, en konsultation ?

Vad hade jag sagt till någon om de kommit till mig med liknande skada/känning…..Jo lyssna på kroppen, analysera vad som är fel och hur ska jag kunna åtgärda detta på ett hållbart och långsiktigt sätt.
Det finns bara ett sätt: Just do the hard work!
Sååå under ca sex veckor har jag analyserat min skada, gjort det jobb/rehabstyrka och nu ren styrka som den klarat av. Inte mer och inte mindre, blivit lite starkare för varje pass, även gett den, den omsorg den behövt av försiktig massage/rörlighet.
Idag 42 dagar efter mitt senaste ”riktiga” löppass har jag sprungit igen. Inte långt, inte fort men utan minsta känning av smärta och en schysst puls ? alltså WOW, visst är det lycka att få springa ?

När löpning är något av det roligast man vet och nu, nu är jag tillbaka igen.
Förhoppningsvis lite starkare, ännu mer lyhörd på kroppen och med ännu mer löparglädje ??
Nu blickar jag framåt mot mina mål och hoppas att min uppförsbacke och motvind är förbrukat för lång, lång tid framöver.

Mitt mål, ja just nu är tider helt oviktiga, att kunna springa utan skadekänningar, det är det viktigaste, att springa och känna löparglädje över varje km det är det viktigaste just nu. Och vet ni vad, jag SKA nå målet ?
Allt gott till er alla och en njutbar helg! / Marina

Share →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *